Marias migrän

Äntligen är det jul! Den mysigaste högtiden av dem alla, men också den som brukar innebära mest stress för samhället. Den perfekta julgranen ska huggas och de perfekta julklapparna till alla ens nära och kära ska köpas och slås in. Hundratals julkort ska skickas hit och dit till personer som man, den resterande tiden av året, inte har hört av en ändå gång.
Dessutom förstoras allting för varje år, för ju bättre vi får det desto högre siktar vi.

Julen, enligt mig, börjar bli överskattad och håller på att tappa sin egentliga mening. För visst är det inte gemenskapen som är det absolut första man tänker på när man hör ordet Julafton?

Vad jag egentligen vill komma fram till är att julen är en sådan tid då många av oss migräniker får det extra kämpigt. Hela den där julstressen kan lätt bli för mycket.
Jag själv är bara 16 år. Jag måste inte laga all julmat som ska ätas, jag måste inte julstäda ett helt hus, jag måste heller inte julpynta varenda liten vrå och bäst av allt så behöver jag inte betala för det. Allt det där står mina föräldrar för och ändå är det jag som hamnar sängliggandes i migrän. Komiskt, eller hur?
Förra julen var ett exempel på en sådan jul. Jag vaknade på morgonen med ett huvud som kändes lika skört som en julgranskula och en smärta som tryckte bort allt vad julafton normalt brukar innebära. Men lagom till Kalle Anka tvingade jag mig upp, beslutsam över att ingenting fick komma emellan mig och julfirandet. En beslutsamhet som har kommit att bli både min starkhet och svaghet.
Därför har jag detta år försökt att hålla mig borta från julstressen och faktiskt har det hittills varit ett helt migränfritt december.