Marias migrän

Ja, då var jullovet över för denna gång och återigen är det dags för tidiga mornar och pressade scheman. Jag som älskar att sova länge! Sån tur är har jag fått ett mycket bättre schema denna terminen och har därför fått både en extra sovmorgon och en kortare skoldag.

 

Trots att jag hittills bara har gått två skoldagar denna vecka så känns det verkligen att det inte är lov längre. Redan är axlarna spända och ömma, precis som nacken, och redan har jag fullt upp med läxor. Men trots det så trivs jag bra på det naturvetenskapliga programmet. Redan innan jag sökte visste jag att det skulle innebära mycket pluggande, men när man inte vet vad man vill i framtiden och samtidigt är intresserad av naturämnena så är linjen absolut perfekt.

 

Gårkvällen bestod mestadels av kaos faktiskt. Fick snabba mig från skolan för att inte komma för sent till min allergivaccination (som jag för övrigt går på eftersom jag är så allergisk mot gräs, kvalster och björk) och hann därför inte leta ordentligt i skåpet efter min lärobok i medicinsk grundkurs. När jag inte hittade den direkt så antog jag att den skulle finnas här hemma. Såklart gjorde den inte det, vilket jag förstod efter att ha vänt upp och ner på varenda liten vrå av mitt rum. Kastade mig på luren och ringde till lärarrummet och expeditionen, men eftersom klockan var närmare fem så möttes jag bara utav en telefonsvarare.

 

Anledningen att jag verkligen var i behov av den där boken var ett stort prov som jag ska ha redan imorgon. Men lyckligtvis har jag en kompis som är van vid att jag glömmer och slarvar bort saker så hon scannade in sidorna på datorn och skickade dem till mig. Tur att tekniken finns, eller hur?

 

Jag är nog en ovanligt slarvig, glömsk, förvirrad, tankspridd och rörig tonåring, men på senaste har jag börjat skylla det på migränen. Jag har hört att många migräniker är just såhär, tankspridda och glömska, så det ligger kanske någonting i det?

 

Saker som att gå hemifrån utan att larma och låsa, slarva bort skolmaterial, låsa in nyckeln i skåpet i skolan, tappa bort nyckeln, spilla saker, tappa saker, snubbla.. Ja, allt sånt där lyckas jag med dag efter dag och ändå lär jag mig aldrig! Det värsta var nog när jag gick hemifrån och lät, på något konstigt sätt, dörren mot gatan stå vidöppen, trots att jag viste att ingen annan var hemma. Men jag får se det positiva, antar jag, huset blev ju om inte annat väl ventilerat!

 

Nu ska jag leta upp mina papper och fortsätta plugga på det där provet.

 

Kram på er! v

HEJ!
Mitt namn är Maria. Jag är 16 år, snart 17 och jag går första året på det naturvetenskapliga programmet med inriktning på medicin och friskvård. Jag är en väldigt glad och positiv tjej som älskar att underhålla andra.
I hela mitt liv har jag haft migrän, från början iform av bukmigrän och sen ungefär åtta år tillbaka har jag haft diagnosen Migrän med aura. Jag har skapat denna blogg för att sprida mina personliga kunskaper om migrän. Framför allt vill jag nå ut till de ungdommar som precis som jag har någon form av migrän. Jag själv har känt mig väldigt ensam och oförstådd just för att jag aldrig har känt någon annan som har migrän. Som tioåring var detta ett stort problem för mig. Jag berättade aldrig för mina kompisar varför jag ibland bara försvann från skolan eller varför jag varit borta några dagar. Rädd för att deras följdfrågor skulle göra mig ledsen. Jag skämdes ju så mycket för min migrän!
På senare år har jag börjat acceptera min migrän och just därför vill jag nå ut till alla de unga migräniker därute som själva känner sig ensamma med sjukdomen.
Just när jag var runt tio år kunde jag ha 3-4 jobbiga anfall i veckan, så ni förstår kanske min frustration. Jag kunde aldrig planera någonting med kompisarna för mina förväntningar gjorde mig oftast sängliggande. Just nu har jag 3-4 anfall i månaden, oftast hormonella sådana, så min migrän har verkligen förbättras! En stor orsak till detta tror jag är att jag själv vågat ta steget att försöka förstå sjukdomen. Jag har varit på flertal föreläsningar, letat information på internet och just nu försöker jag få kontakt med andra ungdomar för att utbyta erfarenheter och tips. Jag har dessutom pratat med mina kompisar om vad migrän innebär. Deras förståelse har gjort att jag kommit över  den där skammen som jag förut hade. Jag skäms inte över migränen längre och jag behöver inte hemlighetshålla saker som 'varför jag inte hörde av mig i helgen'.

Det var en snabb liten presentation om mig och min migrän.
Som ni ser i spalten till vänster har jag lagt upp en del kategorier. För tillfället är dessa ganska tomma, men så fort jag får tid över ska jag se till att fylla dessa med både det ena och det andra.

Jag hoppas att jag, med denna blogg, kan få fler ungdomar att involvera sig i sin migrän. Att jag kan bidra med någonting positivt och hjälpa andra som lever i samma situation som jag.

Kram,
Maria v