Svar till kommentarer
Hej Maria!
Jag är huvudvärkssjuksköterska på Migränskolan Hjelmslund. Har själv migrän och haft sedan jag var sju år. Känner så igen mig!!
Du gör en god insats genom din blogg. Många ungdomar är i samma situation.
Jag har nu under början av 2008 fått ett Projekt från Sv.Migränförbundet som heter Ungdomar och Migrän. Målsättningen är att få ut information men också, viktigast, hur kan vi hjälpa ungdomar med denna problematik. Att se möjligheter och kunna stötta och ge råd.
Vill du vara med?
Hälsningar Britt
Svar:
Hej Britt!
Tack för din värmande kommentar.
Det låter som en kanonbra idé i mina öron. Jag skulle gärna vilja ha lite mer information om vad projektet innebär, men självklart är jag med!
Hör gärna av dig till min e-postadress för mer information.
Kram Maria
Hej Maria!
Vart så glad att jag hittade din blogg. Jag har själv funderat på att starta en migränblogg... får se om jag gör det en vacker dag. Starkt av dig iaf att dela med dig av ditt liv. Nu är jag på väg, men i eftermiddag ska jag läsa igenom din blogg. Ser fram emot det!
Många migränfria kramar! =)
Svar:
Hej Emmy!
Tack för kommentaren. Det gläder mig att du också funderar på att skapa en blogg om migrän! Det hade varit jättekul att få läsa lite om hur andra har det, verkligen!
Kram Maria
Svar till kommentarer
Hej Maria!
Vad jättebra att du delar med av dina tankar och erfarenheter. Då man är ung och vill hänga med på allt och så går det inte för att man drabbas av migrän, så är ju det ett stort handikapp. Kompisar står som frågande till vad det handlar om och då är det till stor hjälp att informera om vad migrän är. Dessutom är det bra att få prata med andra ungdomar, som också är drabbade. Ingen migrän är den andra lik, men smärtan och att dra sig undan från livet ett dygn eller flera är densamma för alla.
Det som gör mig så förtvivlad, är att jag som tioåring för 52 år sedan kände samma skam för migränen, som du gör. Jag trodde att sådan information skulle ha kommit ut att folk visste vad migrän handlade om. Har vi inte kommit längre med informationen än så? Ja, Maria, då förstår du vad som behöver göras. Information och åter information.
Nu är du ung och som tur är, så förekommer ju forskning på vad migrän är för något, så jag är absolut säker på att du inte ska behöva ha det så här hela livet. Hela tiden händer något nytt.
Kram
Ann-Mari
Svar:
Hej Ann-Mari!
Tack för din kommentar, din förståelse värmer verkligen!
Jag håller med om att informationen kring migrän borde vara bättre. Det är en vanlig sjukdom och allt fler drabbas.
Allt eftersom mina vänner fick reda på att jag har migrän så har det hänt att de kommit fram till mig och frågat vad migrän egentligen innebär för att de själva upplevt något liknande. Det gör mig lika ledsen varje gång, för jag vill inte att mina vänner ska gå igenom samma hemska sak som jag gör vissa dagar. Ändå får jag en känsla av lättnad, lättnad över att inte vara "den enda".
Precis som du säger så får vi hoppas på forskningen.
God fortsättning!
Kram,
Maria
Hej Maria! Tack för att du delar med dig av dina tankar om dig själv och din migrän!
Ibland läser man om att det finns en sorts "migränpersonlighet". Det är väl just vad jag kommer att tänka på, när jag läser din filosofi. Precis så där perfekt som du beskriver har jag också alltid velat vara. Jag är storasyster till tre yngre systrar, som jag var nästan som en mamma för, när vi var yngre. Jag har jobbat som lärare och tagit hand om lågstadiebarn i 40 år. (Då förstår du, att jag alltså är över 60 år.) Jag har, precis som du, alltid velat vara perfekt och haft svårt att ta kritik. Så nog ligger det mycket i det där med migränpersonlighet.
Det måste vara bra, att bli medveten om, hur man är som person. Först då kan man ju ha möjlighet att påverka sig själv och sin migrän. Helt migränfri kanske man inte kan bli, men bättre.
Jag fick sluta mitt arbete för 5½ år sedan och blev så småningom förtidspensionerad. De här åren har jag helt gått in för att försöka må så bra som möjligt. Och jag mår också mycket bättre nu. I mitt fall var det stress, för stort ansvar och perfektionism, som utlöste många anfall. Det slipper jag nu.
Du verkar så klok och mogen för din ålder. Jag önskar dig verkligen LYCKA TILL med både ditt liv, din utbildning och även denna blogg.
Svar:
Hej Titti!
Jag har faktiskt aldrig hört talas om det begreppet men jag tror absolut att det är så. Jag träffade bland annat en tjej på en föreläsning om migrän för ett tag sen och hon var precis
likadan när det gällde det här med krav och målsättningar. Vi migräniker har väl en tendens till att sikta alldeles för högt. Jag själv tror att många av mina anfall beror på den omedvetna stress som dessa krav och målsättningar ger. Men ändå är det svårt att koppla bort det. Det finns någonting där inne som drar vidare i samma spår. Som strävar efter det där som enligt en själv är "perfekt".
När du beskrev det här med att det blivit bättre sen du slutade arbeta kom jag direkt att tänka på mig själv. De perioder som jag har minst anfall är faktiskt då det är skollov. Särskillt på sommaren kan det gå flera veckor utan minsta anfall. Jag antar att skolan ger mycket av den där omedvetna stressen. Man ska hinna till lektionerna, ha med sig alla rätta saker, sitta stilla i flera timmar och när man väl kommer hem har man en hög med läxor som måste göras.
Jag uppskattar ditt stöd, verkligen!
Ha det bra!
Kram,
Maria
En Julhälsning
Äntligen är det jul! Den mysigaste högtiden av dem alla, men också den som brukar innebära mest stress för samhället. Den perfekta julgranen ska huggas och de perfekta julklapparna till alla ens nära och kära ska köpas och slås in. Hundratals julkort ska skickas hit och dit till personer som man, den resterande tiden av året, inte har hört av en ändå gång.
Dessutom förstoras allting för varje år, för ju bättre vi får det desto högre siktar vi.
Julen, enligt mig, börjar bli överskattad och håller på att tappa sin egentliga mening. För visst är det inte gemenskapen som är det absolut första man tänker på när man hör ordet Julafton?
Vad jag egentligen vill komma fram till är att julen är en sådan tid då många av oss migräniker får det extra kämpigt. Hela den där julstressen kan lätt bli för mycket.
Jag själv är bara 16 år. Jag måste inte laga all julmat som ska ätas, jag måste inte julstäda ett helt hus, jag måste heller inte julpynta varenda liten vrå och bäst av allt så behöver jag inte betala för det. Allt det där står mina föräldrar för och ändå är det jag som hamnar sängliggandes i migrän. Komiskt, eller hur?
Förra julen var ett exempel på en sådan jul. Jag vaknade på morgonen med ett huvud som kändes lika skört som en julgranskula och en smärta som tryckte bort allt vad julafton normalt brukar innebära. Men lagom till Kalle Anka tvingade jag mig upp, beslutsam över att ingenting fick komma emellan mig och julfirandet. En beslutsamhet som har kommit att bli både min starkhet och svaghet.
Därför har jag detta år försökt att hålla mig borta från julstressen och faktiskt har det hittills varit ett helt migränfritt december.
GOD MIIGRÄNFRI JUL PÅ ER!
