Marias migrän

En stor orsak till mina migränanfall har nog alltid varit min starka tävlingsinstinkt. Så länge jag kan minnas har jag strävat efter att vara perfekt, felfri och omtyckt av alla. Så fort jag möttes av motgångar som yngre blev jag därför väldigt förkrossad och besviken på mig själv. Jag klarade inte kritik, jag klarade inte misslyckanden och jag pressade mig själv till gränsen för att nå upp till mina allt för höga mål.

 

Nu när jag har börjat bli äldre har den instinkten mer eller mindre börjat försvinna. Jag har börjat inse att världen inte går under även om jag inte har toppbetyg i allt, gör det bästa resultatet på idrotten eller är omtyckt av alla. Den sista punkten har varit den svåraste att släppa.

 

Jag kommer ihåg hur ledsen och förstörd jag kunde bli om en klasskamrat sa något dumt till eller om mig. Jag ville själv vara alla till lags, vara klippan som stod kvar när alla andra föll. Och fortfarande finns det kvar inuti mig. Jag är oftast den som tar hand om mina kompisar när de mår dåligt. På högstadiet fungerade jag mer eller mindre som psykolog åt några av mina dåvarande vänner. Jag involverade mig så mycket i andras problem att det började slita på mig själv. Mina egna problem blev bara större och större eftersom jag själv var upptagen med andras, och såklart hamnade jag i en ond cirkel där migränen kom in i bilden.

 

Det var i åttonde klass som hela jag rasade samman. Sjukdom, mobbning och migrän gjorde att bägaren rann över och då påverkades också min syn på mat. Min stolthet gjorde att jag själv inte kunde se vad som egentligen var fel och vad jag skulle göra för att ta mig ur det. Nu i efterhand tackar jag min mamma för hennes uppmärksamhet och trots att jag hatade det då så är jag glad att jag gick på de där samtalen, att jag bytade klass och att jag tog tag i mina problem.

 

Den där tiden mellan åttan och nian har varit den absolut jobbigaste men också den mest lärorika tiden i mitt liv. Jag lärde mig att det alltid kommer att finnas personer som kommer att njuta av mina förluster. Personer som helt enkelt letar fel hos andra människor för att dölja sina egna och som älskar att göra vardagen till ett helvete för andra. Jag har förstått att hur mycket jag än anstränger mig kommer dessa personer alltid att tycka illa om mig, kanske rent av att hata mig. Men jag har också lärt mig att det bara är jag som kan avgöra vad jag är och vad jag inte är för det är bara jag som verkligen känner mig själv. Andras åsikter är en helt annan sak som inte ska blandas in i ens egen syn på sig själv. Att inse detta har gjort mig både säkrare och tryggare som person, vilket har varit till stor hjälp de gånger som migränen har smugit sig på.

 

Misslyckanden kommer alltid att finnas, likaså fördomar.
Det gäller bara att handskas med dem på rätt sätt.

Ta hand om er, v

Genom åren har jag fått en hel del tips och ideér på saker som kan underlätta vid ett migränanfall. Jag tänkte dela med mig av dessa och jag tar gärna emot nya tips!

VID ANFALL

• Sug på en isbit
• Drick antingen någonting varmt eller någonting kallt
• Lägg en varm eller kall handduk där det gör som ondast
• Prova hälsokost. Själv har jag provat Salus migränte
• Ta dina mediciner på rätt sätt, vid rätt tillfälle
• Låt kroppen vila. Ta det lugnt, lägg dig i ett mörkt och tyst rum och försök att slappna av
• Få i dig någonting sött. Tillexempel godis, sockerbitar, dextrostabletter.

FÖREBYGGANDE

• Ät regelbundet, gärna var 4:e timme
• Motionera
• Sov ordentligt
• Ta en sak i taget och låt dig inte bli stressad av småsaker
• Ha alltid dina mediciner med dig! Jag själv har ipren och nässpray liggandes i alla mina väskor, i min jacka och tillochmed i plånboken. Just för att jag vet med mig att jag är dålig på att komma ihåg mina mediciner och om jag inte är hemma så har jag garanterat med mig något av dessa saker.
• Acceptera din migrän. Detta har varit den absolut bästa medicinen för mig!
  
• Vidga vyerna! Det finns massvis med förebyggande metoder som kan minska dina anfall. Några exempel är avslappningsövningar, sjukgymnastik, massage och akupunktur

Glöm inte lyssna på din kropp och dess signaler.
I skolan känner jag mig ofta både stressad och spänd. Då försöker jag att koppla bort allting annat, försöker att andas lugnare och ibland ber jag om ett "toalettbesök" bara för att komma upp och röra mig lite.

Det gäller att hitta knep som funkar för sig själv, i sin egen vardag.
Det är bara du som vet vad som är bäst för dig!

Kram från Maria

Äntligen är det jul! Den mysigaste högtiden av dem alla, men också den som brukar innebära mest stress för samhället. Den perfekta julgranen ska huggas och de perfekta julklapparna till alla ens nära och kära ska köpas och slås in. Hundratals julkort ska skickas hit och dit till personer som man, den resterande tiden av året, inte har hört av en ändå gång.
Dessutom förstoras allting för varje år, för ju bättre vi får det desto högre siktar vi.

Julen, enligt mig, börjar bli överskattad och håller på att tappa sin egentliga mening. För visst är det inte gemenskapen som är det absolut första man tänker på när man hör ordet Julafton?

Vad jag egentligen vill komma fram till är att julen är en sådan tid då många av oss migräniker får det extra kämpigt. Hela den där julstressen kan lätt bli för mycket.
Jag själv är bara 16 år. Jag måste inte laga all julmat som ska ätas, jag måste inte julstäda ett helt hus, jag måste heller inte julpynta varenda liten vrå och bäst av allt så behöver jag inte betala för det. Allt det där står mina föräldrar för och ändå är det jag som hamnar sängliggandes i migrän. Komiskt, eller hur?
Förra julen var ett exempel på en sådan jul. Jag vaknade på morgonen med ett huvud som kändes lika skört som en julgranskula och en smärta som tryckte bort allt vad julafton normalt brukar innebära. Men lagom till Kalle Anka tvingade jag mig upp, beslutsam över att ingenting fick komma emellan mig och julfirandet. En beslutsamhet som har kommit att bli både min starkhet och svaghet.
Därför har jag detta år försökt att hålla mig borta från julstressen och faktiskt har det hittills varit ett helt migränfritt december.

 

GOD MIIGRÄNFRI JUL PÅ ER! v

En viktig sak när det gäller migrän tycker jag är att man bokför sina anfall iform av en migrändagbok. Jag själv är väldigt dålig på detta och oftast är det mamma som får pricka i när jag haft migrän. Men ett nyårslöfte får bli att själv ta tag i detta, för det är en bra förberedelse inför läkarbesöket och för att försöka hitta ett mönster i anfallen är det ju kanon att skriva ner eventuell orsak. Därför tänkte jag lägga upp ett förslag på hur en migrändagbok kan se ut.

Datum: (veckodag, månad)
Tidpunkt (ungefär): - Både när anfallet började och när det slutade
Styrka: Gör din egen skala ifrån 1-10 där 10 är outhärdigt och 1 är istortsätt ingenting
Symtomen: Hur började anfallet? Några andra symtom än dem du brukar ha? Längre eller kortare tid än "normalt" innan huvudvärken kom?
Eventuell orsak: Ätit något anorlunda? Ätit för lite? Stressat mycket? Sovit dåligt? Känt dig spänd osv?
Huvudvärken: Pulserande? Ungefär var känns det värst? Ljud/ljus/rörelse-känslig?
Medicinering: Vad tog du för medicin? Vilken styrka och när tog du den?
Efterråt: Trött? Sockersugen? Dåsig? Pigg?
Övrigt: Något mer som behöver läggas till?

Det behöver inte vara komplicerat att skriva en migrändagbok. Du behöver inte skriva en hel uppsats efter varje anfall. Jag vet själv hur trött jag är efter ett migränanfall och det är verkligen inte lockande att sätta sig ner och skriva då. Men såfort du känner dig bättre är det bara till att tänka igenom de senaste timmarna. Allt behöver ju inte vara exakt, men på ett ungefär sådär.
Det är bra att ha, och det är värt det lilla besväret.
Kram på er!

HEJ!
Mitt namn är Maria. Jag är 16 år, snart 17 och jag går första året på det naturvetenskapliga programmet med inriktning på medicin och friskvård. Jag är en väldigt glad och positiv tjej som älskar att underhålla andra.
I hela mitt liv har jag haft migrän, från början iform av bukmigrän och sen ungefär åtta år tillbaka har jag haft diagnosen Migrän med aura. Jag har skapat denna blogg för att sprida mina personliga kunskaper om migrän. Framför allt vill jag nå ut till de ungdommar som precis som jag har någon form av migrän. Jag själv har känt mig väldigt ensam och oförstådd just för att jag aldrig har känt någon annan som har migrän. Som tioåring var detta ett stort problem för mig. Jag berättade aldrig för mina kompisar varför jag ibland bara försvann från skolan eller varför jag varit borta några dagar. Rädd för att deras följdfrågor skulle göra mig ledsen. Jag skämdes ju så mycket för min migrän!
På senare år har jag börjat acceptera min migrän och just därför vill jag nå ut till alla de unga migräniker därute som själva känner sig ensamma med sjukdomen.
Just när jag var runt tio år kunde jag ha 3-4 jobbiga anfall i veckan, så ni förstår kanske min frustration. Jag kunde aldrig planera någonting med kompisarna för mina förväntningar gjorde mig oftast sängliggande. Just nu har jag 3-4 anfall i månaden, oftast hormonella sådana, så min migrän har verkligen förbättras! En stor orsak till detta tror jag är att jag själv vågat ta steget att försöka förstå sjukdomen. Jag har varit på flertal föreläsningar, letat information på internet och just nu försöker jag få kontakt med andra ungdomar för att utbyta erfarenheter och tips. Jag har dessutom pratat med mina kompisar om vad migrän innebär. Deras förståelse har gjort att jag kommit över  den där skammen som jag förut hade. Jag skäms inte över migränen längre och jag behöver inte hemlighetshålla saker som 'varför jag inte hörde av mig i helgen'.

Det var en snabb liten presentation om mig och min migrän.
Som ni ser i spalten till vänster har jag lagt upp en del kategorier. För tillfället är dessa ganska tomma, men så fort jag får tid över ska jag se till att fylla dessa med både det ena och det andra.

Jag hoppas att jag, med denna blogg, kan få fler ungdomar att involvera sig i sin migrän. Att jag kan bidra med någonting positivt och hjälpa andra som lever i samma situation som jag.

Kram,
Maria v