"Hur känns det att ha migrän?"
Just den frågan får jag väldigt väldigt ofta. Det är många jämngamla som har upplevt någon form av huvudvärk och som har frågat mig ifall det kan vara så att de också har migrän. För mig är det svårt att svara på en sån fråga eftersom jag bara har min egen migrän och mina egna upplevelser att jämföra med.
Jag själv har ju migrän med aura så mina anfall börjar alltid med synbortfall. Vid jobbiga anfall får jag väldigt svårt för att formulera mig och meningar som "Måste sova hem" (Måste hem och sova) får andra att bli smått fundersamma. Ibland domnar även kinden, överläppen och handen och när smärtan blir som värst händer det att jag kräks.
Dessutom blir jag smått förvirrad och glömsk. Tappar saker, glömmer saker osv.
Själva huvudvärken brukar komma 20-25 minuter senare, oftast känns det som en evighet.
Faktiskt måste jag medge att det oftast inte är själva huvudvärken i sig som är det allra värsta med migränen. Trots att det ibland gör så ont att jag önskar att jag inte levt så är det symtomen som ger mest obehag. Att inte kunna se ordentligt, inte kunna formulera sig och värst av allt ovisheten och stressen som det ger. Om jag får migrän när jag inte är hemma börjar tankarna direkt att stressa upp mig. "Herregud, hur ska jag komma hem" Jag måste hem snabbt!", "Var har jag nu mina mediciner/nycklar/busskort?", "Tänk om det blir ett sånt jobbigt anfall, jag som har läxor att göra. När ska jag hinna med dom ifall jag blir sängliggandes resten av dagen?", "MÅSTE MIGRÄNEN ALLTID KOMMA SÅ OLÄGLIGT?!"
Alltid blir jag så uppstressad när jag får ett anfall. Jag kan inte slappna av ordentligt fören jag är säker och trygg i min säng. I min säng där jag vet att jag kan få lugn och ro, få somna i fred, sova bort det värsta och få tillgång till vatten och sånt som jag behöver vid anfallen. Få släppa den där "allt är bra med mig"-fasaden för att få ha ont i fred, utan att behöva förklara mig.
Som den positiva tjej jag egentligen är försöker jag alltid hitta det positiva i saker och ting. Likaså när det kommer till migränen.
För mig har migränen blivit mer än bara ett hinder. Alla dessa dagar jag har plågats sängliggandes har gjort mig mer uthållig, säker och stark som person. Eftersom jag lätt stressar och pressar mig själv till gränsen kommer migränen som en varning för att min kropp inte orkar mer, att den behöver en paus. Migränen ger min kropp en chans att få vila och ta det lugnt, även om det är en smärtsam sådan.
Att vara sådär överdrivet positiv som jag ibland är, kan få andra att bli irriterade, men det är en helt annan sak.
Nu ska jag njuta av söndagen och försöka klura ut vad jag kommer få i födelsedagspresent. Imorgon fyller jag nämligen 17!
Så grattis till mig och kram på er!
Hejsan Maria, jag sökta på google under megrän blogg för att hitta någon som känner som jag. Du var den första länken om man kan kalla dig de ;) som ja klickade upp! Jag lider också av megrän och har haft det ända sedan jag var väldigt liten. Har cirka varannan dag, dock inte lika illa varannan gång, Läser din blogg nu och känner verkligen att vi har någonting gemensamt även om det kanske inte är någonting positivt. om du vill kan vi byta msn.er och på så vis tips för att underlätta våra vardagar :) kramar! Sandrasi[email protected] adda mig!
Hej jag förstår verkligen hur det är att ha migrän. Jag har själv det. Senast nu idag hade jag det och blev sängliggandes med kräkningar och en blixtrande värk i ögonen och öron. Jag har haft migrän sen jag var 12 år. Haft uppehåll som max i tre år men sen blev det varje månad. Mina två äldsta döttrar har fått lära sig att anpassa mitt handikapp genom att ta hand om sin lillebror. Nu bor de hos sin far eftersom vi är skilda sen 1 1/2 år tillbaks. Men det är jättejobbigt att få ett anfall och ingen finns i närheten som ser till mig. Kramar Mysis. Adda mig gärna om du vill prata mer på mysisgumman@gmailcom
