skoldag och tankspriddhet
Ja, då var jullovet över för denna gång och återigen är det dags för tidiga mornar och pressade scheman. Jag som älskar att sova länge! Sån tur är har jag fått ett mycket bättre schema denna terminen och har därför fått både en extra sovmorgon och en kortare skoldag.
Trots att jag hittills bara har gått två skoldagar denna vecka så känns det verkligen att det inte är lov längre. Redan är axlarna spända och ömma, precis som nacken, och redan har jag fullt upp med läxor. Men trots det så trivs jag bra på det naturvetenskapliga programmet. Redan innan jag sökte visste jag att det skulle innebära mycket pluggande, men när man inte vet vad man vill i framtiden och samtidigt är intresserad av naturämnena så är linjen absolut perfekt.
Gårkvällen bestod mestadels av kaos faktiskt. Fick snabba mig från skolan för att inte komma för sent till min allergivaccination (som jag för övrigt går på eftersom jag är så allergisk mot gräs, kvalster och björk) och hann därför inte leta ordentligt i skåpet efter min lärobok i medicinsk grundkurs. När jag inte hittade den direkt så antog jag att den skulle finnas här hemma. Såklart gjorde den inte det, vilket jag förstod efter att ha vänt upp och ner på varenda liten vrå av mitt rum. Kastade mig på luren och ringde till lärarrummet och expeditionen, men eftersom klockan var närmare fem så möttes jag bara utav en telefonsvarare.
Anledningen att jag verkligen var i behov av den där boken var ett stort prov som jag ska ha redan imorgon. Men lyckligtvis har jag en kompis som är van vid att jag glömmer och slarvar bort saker så hon scannade in sidorna på datorn och skickade dem till mig. Tur att tekniken finns, eller hur?
Jag är nog en ovanligt slarvig, glömsk, förvirrad, tankspridd och rörig tonåring, men på senaste har jag börjat skylla det på migränen. Jag har hört att många migräniker är just såhär, tankspridda och glömska, så det ligger kanske någonting i det?
Saker som att gå hemifrån utan att larma och låsa, slarva bort skolmaterial, låsa in nyckeln i skåpet i skolan, tappa bort nyckeln, spilla saker, tappa saker, snubbla.. Ja, allt sånt där lyckas jag med dag efter dag och ändå lär jag mig aldrig! Det värsta var nog när jag gick hemifrån och lät, på något konstigt sätt, dörren mot gatan stå vidöppen, trots att jag viste att ingen annan var hemma. Men jag får se det positiva, antar jag, huset blev ju om inte annat väl ventilerat!
Nu ska jag leta upp mina papper och fortsätta plugga på det där provet.
Kram på er! v
Hej igen Maria!
Hoppas du haft en bra start på din vecka, utan migrän. Har läst din blogg nu och jag sitter och tänker samma sak om prestationer, krav och misslyckanden. Men hur mycket jag än tänker på alla dessa saker kan jag inte sluta att pressa mig i de mest ohållbara situationerna. Jag vet att det är dumt, men jag har nån slags syn på mig själv att lyckas. Du vet, ha ett jobb som alla andra och göra allt som alla andra gör. I höstas så tog jag tag i problemet och hoppade av högskolan för pressen var för stor. Jag mådde toppen. Men hur som haver fick jag ett jobb och det är tungt. Jättetungt. Undrar hur många gånger jag ska behöva misslyckas och krossas innan jag förstår det viktiga. Jag blir så arg på mig själv. Men när jag läser din text så får jag hopp. Du tog dig ur det hemska du gick igenom och gick vidare. Det ska jag också göra... en dag.
Din blogg är så himla bra, den beskriver allt det där som jag själv upplever fast inte kan sätta ord på än. Tack!
