Presentation

HEJ!
Mitt namn är Maria. Jag är 16 år, snart 17 och jag går första året på det naturvetenskapliga programmet med inriktning på medicin och friskvård. Jag är en väldigt glad och positiv tjej som älskar att underhålla andra.
I hela mitt liv har jag haft migrän, från början iform av bukmigrän och sen ungefär åtta år tillbaka har jag haft diagnosen Migrän med aura. Jag har skapat denna blogg för att sprida mina personliga kunskaper om migrän. Framför allt vill jag nå ut till de ungdommar som precis som jag har någon form av migrän. Jag själv har känt mig väldigt ensam och oförstådd just för att jag aldrig har känt någon annan som har migrän. Som tioåring var detta ett stort problem för mig. Jag berättade aldrig för mina kompisar varför jag ibland bara försvann från skolan eller varför jag varit borta några dagar. Rädd för att deras följdfrågor skulle göra mig ledsen. Jag skämdes ju så mycket för min migrän!
På senare år har jag börjat acceptera min migrän och just därför vill jag nå ut till alla de unga migräniker därute som själva känner sig ensamma med sjukdomen.
Just när jag var runt tio år kunde jag ha 3-4 jobbiga anfall i veckan, så ni förstår kanske min frustration. Jag kunde aldrig planera någonting med kompisarna för mina förväntningar gjorde mig oftast sängliggande. Just nu har jag 3-4 anfall i månaden, oftast hormonella sådana, så min migrän har verkligen förbättras! En stor orsak till detta tror jag är att jag själv vågat ta steget att försöka förstå sjukdomen. Jag har varit på flertal föreläsningar, letat information på internet och just nu försöker jag få kontakt med andra ungdomar för att utbyta erfarenheter och tips. Jag har dessutom pratat med mina kompisar om vad migrän innebär. Deras förståelse har gjort att jag kommit över  den där skammen som jag förut hade. Jag skäms inte över migränen längre och jag behöver inte hemlighetshålla saker som 'varför jag inte hörde av mig i helgen'.

Det var en snabb liten presentation om mig och min migrän.
Som ni ser i spalten till vänster har jag lagt upp en del kategorier. För tillfället är dessa ganska tomma, men så fort jag får tid över ska jag se till att fylla dessa med både det ena och det andra.

Jag hoppas att jag, med denna blogg, kan få fler ungdomar att involvera sig i sin migrän. Att jag kan bidra med någonting positivt och hjälpa andra som lever i samma situation som jag.

Kram,
Maria v

Kommentarer
Postat av: Ann-Mari Bäckman

Hej Maria!

Vad jättebra att du delar med av dina tankar och erfarenheter. Då man är ung och vill hänga med på allt och så går det inte för att man drabbas av migrän, så är ju det ett stort handikapp. Kompisar står som frågande till vad det handlar om och då är det till stor hjälp att informera om vad migrän är. Dessutom är det bra att få prata med andra ungdomar, som också är drabbade. Ingen migrän är den andra lik, men smärtan och att dra sig undan från livet ett dygn eller flera är densamma för alla.

Det som gör mig så förtvivlad, är att jag som tioåring för 52 år sedan kände samma skam för migränen, som du gör. Jag trodde att sådan information skulle ha kommit ut att folk visste vad migrän handlade om. Har vi inte kommit längre med informationen än så? Ja, Maria, då förstår du vad som behöver göras. Information och åter information.

Nu är du ung och som tur är, så förekommer ju forskning på vad migrän är för något, så jag är absolut säker på att du inte ska behöva ha det så här hela livet. Hela tiden händer något nytt.

Kram

Ann-Mari

2007-12-29 @ 19:43:38
Postat av: Maria

Hej Ann-Mari!
Tack för din kommentar, din förståelse värmer verkligen!
Jag håller med om att informationen kring migrän borde vara bättre. Det är en vanlig sjukdom och allt fler drabbas.

Allt eftersom mina vänner fick reda på att jag har migrän så har det hänt att de kommit fram till mig och frågat vad migrän egentligen innebär för att de själva upplevt något liknande. Det gör mig lika ledsen varje gång, för jag vill inte att mina vänner ska gå igenom samma hemska sak som jag gör vissa dagar. Ändå får jag en känsla av lättnad, lättnad över att inte vara "den enda".

Precis som du säger så får vi hoppas på forskningen.

God fortsättning!
Kram,
Maria

2007-12-29 @ 21:00:41
URL: http://mariasmigran.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0